Knasigt, patetiskt, komplicerat. Typ fuck!?

Jag hatar när man tycker nånting känns rätt men man vet att det är fel.
Man vill en sak men det finns nånting i vägen som gör att man inte kan göra det man vill.
Mest av allt så hatar jag att inte kunna säga som det är.
Prata i kod. Låtsas som ingenting. Men man vet att man vill, det känns rätt. Man vet att det inte går och att det är fel.
Så jävla krångligt.
Tänk om ALLT hade varit lätt. Visst fine, det hade inte varit kul då.
Gud, hatar när man verkligen vet vad man vill men det inte går.
KNAAAASSSSIIIIIIGGGGGTTTTTTTT
Det är nog rätt ord faktiskt.
Jag känner mig arg. USCH. Inte skoj alls.
Allt är så krångligt och komplicerat känns det som.
Nej nu ska jag ut och ta en cigg.
Tack för att ni lyssnade, apor!

typ så ja.


Jag ville ta mig ut och jag lyckades tillslut

Idag vet jag vem jag är, och vem jag vill vara.
Idag är jag inte osäker längre. Jag har förstått.
Man kommer längst med att vara sig själv.
Den osäkra tjejen som jag var för 2 år sen finns inte kvar.
Idag är det jag som är här, den riktiga jag.
Du - glöm aldrig bort hur fin du är!




Nio månader tar livet att bli till men blott en tiondel sekund slocknar det på

Tänk vad mycket man kan förlora utan att behöva göra så mycket.
Något som betyder nästan allt är en dag bara borta.
Det håller inte alltid.
Hur mycket energi man än lägger så räcker det inte.
Det tar bara på en.
Man orkar inte allting. Man orkar faktiskt inte allting hela tiden.
Det blir jobbigt i längden.
Det spelar inte roll hur mycket det betyder för en för orkar inte personen så kommer det ändå aldrig att hålla.
Hur mycket man än kämpar, hur mycket energi man än lägger, hur många tankar man än lägger.
Sömnlösa nätter, tankar som snurrar.
Man lägger allt man har.
Tydligen så håller det inte.
Man försöker. Men man klarar faktiskt inte allting själv. Man måste vara två.
Utan den andra så funkar det inte, det håller inte.
Jag håller på att försöka lära mig det.
Jag försöker att inte lägga för mycket energi, men det går inte.
Hur mycket jag än försöker och försöker så finns det alltid någonting i vägen.
Jag lägger allt jag har på det här, jag försöker, jag kämpar, jag gör allt.
Som sagt, man måste vara två.
Väljer den ena att inge kämpa så är det så, så fungerar det inte.
Jag måste bara försöka vänja mig med att det är så, försöka trycka in det i mitt huvud.
Jag lovar dig - jag ska försöka.
För allt det här tar kål på mig, i mig, i mitt huvud.
Det tar upp all min tid och all min energi.
All min energi på dig.
Sanningen är att det är inte värt att förstöra sig själv för någonting som aldrig skulle fungera.
Jag ska lära mig att det är så, att jag inte måste kämpa eftersom att det inte kommer någon vart.
Men det måste väll inte vara över?.
Mina tankar och mina känslor är inte med, dom vill inte samma.
Det gör att allt bara blir kaos i mig.
Det spelar ingen roll, för ingenting spelar någon roll om jag inte har den andra delen av mig.
Den andra delen gav jag till dig.
Nu måste jag bara kämpa på att få tillbaka den.
Kämpa ensam.

Jag kommer aldrig att bli som du.

Jag satt och tänke för mig själv, är det här allt så kan jag lika gärna dra.
Jag ska visa fingret och bara dra.
Jag ska aldrig bli som du, du, du. Aldrig bli sån som du.
Är det här allt så kan jag lika gärna dra.
Jag ska visa fingret och bara dra.
Visa att jag aldrig kommer bli som du, nej aldrig bli en sån som du.
När du blev som du blev så vart allting kört, ja allt blev förstört.
Därför ska jag visa att jag aldrig kommer bli som du, du, du.
Nej aldrig bli en sån som du.
Så jag visar fingret, för nu drar jag.

...

Utanför mitt fönster faller regnet sakta ner.
Jag sitter här och längtar, och mina tårar blir fler och fler.
Allting som jag känner vill jag visa här för dig.
Jag hoppas du hittar tillbaka och allting årdnar sig.
Du vet att jag älskar dig, snälla!...

FAN!

Kan man hata en person men ändå sakna närheten av denna personen så sjukt mycket?.
Jag hatar dig men saknar dig så äckligt mycket. Jag hatar att inte kunna prata med dig, jag hatar att jag inte får känna din närhet.
Jag jobbade på att glömma dig, jag försökte verkligen.
Men jag inser att det inte går.
Du hade en för stor platts i mitt liv. Och jag hatar att jag inte ens får prata med dig.
Jag har verkligen försökt glömma det här, jag har försökt att glömma dig.
Men fan, det går inte. Jag vill men ändå inte. Fan fan fan!
Du vet vem du är, och jag vet att du läser det här.
Jag vill be dig dra åt helvete, men det går verkligen inte.
Jag saknar dig, jag gör verkligen det.
Hur mycket jag än försöker att dölja det så går det inte.
Jag vill inte vara utan dig. Jag vill inte!
Snälla, kom tillbaka?.
Vissa ett tecken?.
Vad som hellst.
Jag vill inte att du ska glömma mig heller, men HON kan dra åt helvete!
Hon förstörde allt mellan oss, och du bara låter henne göra det.
Jag får inte ens skicka ett sms, INGENTING!
Jag hatar verkligen det här!

M! snälla. HÖR AV DIG!

STOR DISS!

Det är en sak som jag är så grymt trött på!
Om det finns någon lyckas här i livet, så är dom dumma i huvdet?.
Som t.ex. Justin bieber och Ulrik munther.
Bara för att dom kan sjunga och har kommit långt så säger folk "dom suger ju, sjunger falskt, jävla bögar!".
Jag fattar inte grejen längre?.
Varför kan man inte vara glada för varandras skull?.
Vad det än gäller, om nån har lyckats bra i livet så får dom ta en massa skit.
Vafan lägg av nu.
Var lite glad för andras skull!



15 år.

15 år.
Ja det är en ganska bra ålder enligt mig.
Jag är fortfarande ung och har mycket kvar att se utav livet.
Att vara 15 är inte det lättaste ibland.
Man står nånstan mitt emellan barn & vuxenlivet enligt dom vuxna.
Ibland blir man kallad för barn och får inte göra nånting och ibland är man stor och får göra det mesta.
Det är lite rörigt.
Men det går.
Jag tycker om den här åldern, oftast.
Men jag är nöjd med mitt liv.
Mitt 15 åriga liv.
Jag kommer ihåg när jag var liten, jag längtade så efter att bli 15 år, det var så stort.
Många tycker det är som vilken ålder som hellst.
Men så är det inte för mig.
På bara 1 år så har jag lärt mig så mycket.
Jag ser så mycket mer på saker och ting som jag inte gjorde förut.
Jag har fått många nya nära vänner.
Jag har det bra, jag trivs.
Ja, 15 är en bra ålder!♥

Homosexuella!

Varför är samhället så imot homosexuella?.
Det förstår jag inte, och kommer heller aldrig att göra.
Det finns inget som säger att det är rätt att vara tjej och kille och fel att vara kille och kille eller tjej och tjej.
Folk är för insatta i saker, i dont get it.
Bögar får mer skit än lesbiska, jag tycker att det ä fel.
Jag kommer aldrig att förstå mig på dagens samhälle. Det finns alldelles för mycket åsikter om hmosexuella.
Jag ycker att var och en ska skita i andra och bara fokusera på vad man själv håller på med.
Om andra vill leva med samma kön så är de väll upp till dom och inte till er,
Vad förstör det för er?.
Ni behöver inte ens kolla på om ni ser homosexuella ute, gå bara förbi ist för att lämna massa taskiga kommentarer.
Jag är själv bisexuell, som ´jag har tagit upp här några gånger,
Ibland får man kritik fr det och ibland accepterar folk de.
Jag har bara varit med en gång av att jag fått skit för att jag va tsm med en tjej,
medans min killkompis som är bög får det nästan varje dag.
Vad är egentligen skillnaden på om en kille gillar en kille eller om en tjej gillar en tjej?.
Det är erat fel att folk inte vågar gå ut med vilka dom egentligen är, dom är så sjukt rädda för alla elaka kommentarer och blickar som dom får.
Det är fel, det är så sjukt fel.
Visst man får tycka och tänka som man vill, MEN HÅLL DET DÅ FÖR ER SJÄLVA,
Jag har verkligen tröttnat på det samhälle som vi lever i, det gjorde jag för längesen.
Låt gayvärlden ha sitt och skti i vad dom håller på med.
Jag tror att det är många som har svårt att komma ut me vilka dom är pga allt runt om kring, alla elaka kommentarer osv.
Svårast är det nog att komma ut när man går i högstadiet.
Varje dag hör man "jävla bög jävel".
Folk anv'nder det ordet som en svordom, som att bög skulle vara något fult?.
Aldrig hör man lika ofta "jävla lesbisk jävel". För att bögarna får ta mer skit än oss lesbiska (bisexuella).
Jag tycker inte om det.
Jag vill att ni ska fatta att folk måste få vara sig själva och bli acceperade.
Jag känner några stycken som inte vågar gå ut med vilka dom är, för dom är rädda för var omgivningen ska tycka, dom är rädda för att bli hatade.
Jag är glad att jag kom ut så tidigt som jag gjorde med min sexuella läggning.
Första gången var väll i 4:an, men jag kom ut på riktigt i slutet av 6:an början av 7:an när jag träffade min första flickvän, för jag var så stolt och ville visa hela  världen attt hon var min.
Då sket jag i vad andra tycke, för då hade jag nått att vara stolt över.
Hade jag inte träffat henne så kanske jag inte skulle vågat komma ut lika lätt eller lika tidigt.
Visa väntar tills efter skolan, för dom inte orkar med alla kommentarerna som skriks i skolan 24/7 då homsoexuell anvnd som en svordom.
Jag tycker att bög, lesbisk och homosexuell är fina ord.
Men ta till er det jag säger.
Det är samhället som gör att folk inte vågar vara sig själva till 100%.
Sluta skrika orden som svordommar, visa lite mer respekt så kommer folk våga gå ut mer med vilka dom är!

babbelbabbelbabbel!

Jag vill inte vara någon annan än mig själv, jag försöker heller inte vara någon annan än mig själv.
Jag tror att man kommer längst i livet av att vara den man är, istället för att försöka vara någon annan.
Jag vet, jag är bara 15 år blablabla, jag har mycket kvar att se av livet.
Men även fast man bara är 15 så kan man ha sett mycket av livet, olika delar.
Jag har sett mer än folk tror. Det finns olika sorters liv.
Jag vet folk som låtsas vara någon dom inte är, sen slutar dom i kaos.
Att vara sig själv är det bästa.
Man vinner allt på det, förlorar allt på att inte vara det.
Tänk om alla gick runt och ljög om vilka dom var?
Det skulle ju inte sluta så bra direkt. Speciellt eftersom att man inte skulle känna någon som dom var.
Jag försöker för det mesta att vara mig själv, intte spela någon teater.
Jag skäms inte för det jag gör eller för den jag är.
Jag är en väldigt sprallig tjej och pratar mycket jag brukar inte skämmas för små saker.
Om jag snubblar, eller säger något olämpligt. Sånt är ingen ide att slösa tid på.
Som vanligt så skriver jag nu utan att tänka så vi får se hur det här blir.
Jag gillar att skriva, nej, jag älskar att skriva.
Har ni någonting som ni älskar att göra?.
Haha röööööra.
Nej men det jag vill ha sagt är - Var er själva och skäms inte för den du är. Våga visa dig utan smink och våga säga vad du tycker, håll dig inte i bakrunden, de förstör bara för dig själv!♥

Jag är sån, ibland går jag att läsa och ibland ä jag kaos.

Vad är det jag vill ha ut av mitt liv?
Vad vill jag göra med min framtid?.
Hur kommer det bli när jag blir äldre?.
Det är något jag ofta tänker på. Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, vilket är skönt ibland men ändå.
Undra hur jag kommer att se ut, hur jag kommer leva, vart jag kommer att bo osv.
Haha, framtiden är ganska spännande. Man vet inte vad som händer, det är det som gör det så spännande.
Som jag har sagt, så gillar jag äventyr. Framiden är ett äventyr, man vet inte vad som ska hända.
Jag vet inte vad som händer om 20 min eller om 3 år, det är äventyr. Egentligen.
Allt man gör är äventyr, just för att man inte vet vad som händer.
Jag har många tankar i mitt huvud. Jag delar inte med mig av allt här i bloggen, men när jag tänker på nåntng så sätter jag mig här och skriver det. Jag tänker inte medans jag skriver, mina fingrar bara går.
Jag läser igenom allt på slutet, ibland går det att lägga ut det på bloggen, ibland inte.
Anledningen till att jag lägger ut det på bloggen ör för att jag själv vill kunna titta tillbaka om några år och se hur jag tänkte och tyckte om saker, hur jag såg på saker osv.
Det jag inte kan skriva på blogge skriver jag ner på papper och lägger i "Johannas hemliga låda" som jag kallar den. Där sparar jag mina tankar, sånt jag inte vill dela med mig av till er.
Men ofast så skriver jag sakerna här, som ni kanske märkt.
Ibland är det sånt som går och läsa och ibland är det bara kaos, men det är så. Det är sånt ni får så ut med för det är jag. Ibland går jag att läsa och ibland är jag bara kaos.
Man vet inte riktigt med mig.
Det är många som har sagt att mig kan man aldrig lära känna till 100% för jag är full av överaskningar.
Är man med mig så vet man inte riktigt vad som händer.
Ibland är det positivt och ibland inte, men oftast så är det positivt.
Jag är alltid på bra humör, ialf runt mina vänner. Jag är nästan aldrig sur.
Om jag mår dåligt över nånting så sparar jag det tills jag är själv, för bland folk vill ja må bra och ha kul.
Nu har jag skrivit många ämnen i en och samma ext. Haha nu vart det lite av kaos men ändå inte.
Vissa kommer kunna läsa det här och förstå, vissa kommer inte fatta ett dugg av vad jag skrivit.
Men alla är olika. Vi får se hur många som föstår :)


snälla ge mig chansen som du vet att jag är värd jag har en dröm i mitt huvud och det slutar ej såhär

varje gång jag såg dig
blev jag alltid lika glad,
jag önskar att du fick mig känna så
varenda dag
snälla ge mig chansen som du vet att jag är värd
jag har en dröm i mitt huvud
och det slutar ej såhär
jag ber dig om en sak men förstår om det är svårt
men förstör inte det som en gång varit vårt
det var en kort period
men det betydde ändå
och nu ger jag dig tid
utan att veta hur det går
vet du hur stolt jag var när vi höll handen tillsammans
det var du och jag
fast det kunde vart nån annan
jag blev lyckligast i världen
varje gång jag såg dig le


M

Vänner

Jag har insett en sak. Det är väldigt svårt att lita på människor. Svårare än jag trott. Jag har haft GANSKA lätt att lita på människor vilket absolut inte har varit bra. Jag ångrar det. Folk sviker, även fast man inte trodde det. Jag har mina närmsta och inte förens NU så har jag lärt mig vilka det faktist går att lita på och det är inte många. Men dom finns alltid, och jag släpper dom aldrig! Nära och Ärliga vänner är bland det vitkigaste man behöver. Nu ska jag sluta lite på folk lätt, för det går bara utför. Man blir bara sårad. Jag håller mig till mina närmsta!♥





.

Jag tror att jag är kär. Det pirrar i kroppen när jag ser dig på dig. När du kollar på mig så ler jag. Du är så fin, fina pojke!♥

Mina Tankar!


Mina Tankar!


RSS 2.0